Dag 2, min första kärlek
2010-12-02 / 12:00:00
Jag var ung, bara 14 år.
Han var 20 år. Mycket äldre än mig. Men kan ju säga att han låg på en låg nivå för att vara i den åldern. Första gången jag såg honom på barnensdag så kände jag direkt en susning i min kropp. Han hade en charm jag fastnade för. Mer än så var det inte denna kväll utan jag och min bästavän var hos en killkompis dagen efter och jag pratade endast om honom och helt plötsligt körde kill kompisen dit. Och jag var nervös som FAN. Men kände mig tvungen att berätta hur jag kände för honom. Tog han till ballkongen och stod där och skakade. Han såg det och till slut så sa jag "Jag tycker om dig jätte mycket". Då sa han att han också tyckte om mig. Och vi blev tillsammans. Han gav mig en kram och en puss, sedan åkte jag hem igen. Jag var så lycklig. Men som sagt det skulle jag inte förbli. Det hela började efter med att jag sov där på veckorna och skolkade ifrån min skola för att få vara med honom. Han jobbade så jag var själv hos honom på dagarna. Jag åt ingenting gick ner så mycket i vikt att det inte fanns så mycket kvar utav mig. Och jag trodde att allt var bra, men det var det inte. På internet kotankte en tjej mig och sa att det var hennes pojkvän, medans jag sa att han var min. Jag pratade ofta med han om det men han sa att det bara var en dryg tjej som ringer hela tiden. Och ringde hela tiden det gjorde hon så jag och min bästavän svarade jämt och var lite jävlig med henne. Då jag trodde att det bara var det så var det inte så. Killen jag var tillsammans skulle åka iväg till Sundsvall med sin bror och vän och då han kom hem så talade hans bror med mig om att han strulat med en tjej där borta. Jag trodde såklart inte mina öron och blev så ledsen och han såg aldrig hur hårt han sårade mig. Samma kväll var vi på parken och jag såg hur han lägger sig på en tjej och kysser henne, jag tror inte mina ögon ocjh springer bort långt där ifrån. Och dum som jag är stoppar jag i mig en massa alvedon. Jag trodde att något skulle ske då. Men inte alls, min bästavän och han sprang och höll om mig hårt och det slutade med att jag sov över hos honom. Och vi fortsatte att ses i några månader till, jag kunde inte hålla mig ifrån honom och jag trodde verkligen att det skulle bli jag och han. Men i slutändan fick mina vänner mig att komma över honom. Det tog mig tre år. Förhållandet var så kort och sveken var större, men trots det så ville någon del av mig ha honom. Men jag är så nöjd över denna erfarenhet och nu idag så har jag den bästa. Och ingen kan klå min sambo, han är så mycket bättre på alla vis.
Åsikter!
Postat av: Amanda
Ojdå fan va hemskt sånt dära är :/ vet på ett ungefär hur det känns ju, men vi alla lär oss av dom misstag vi gör även fast det gör ont som bara den