Tankar omkring vänskap
Fortfarande less på hur det kan vara. Kan inte vara positiv i bloggen allt jämt då det är massor man är irriterad och besviken över. Förstår bara mig inte på vissa och vad som hänt? Duger man helt plötsligt inte. Eller vad är det frågan om. Funderar på att bara bryta ner med vissa och börja på ny kula. För nu då man är äldre och är en mamma så ser man verkligen vad vissa går för. Man dög ett tag förut. Har alltid varit en sån som pratar ut och kämpar för vänskapen, men är jag den enda som gör det så går man inte så långt. Så är det, jag är klar med er nu!
Mitt hår är inte fett, men blev så då jag redigerade den. Men men !
Mitt liv är inte alltid perfekt och glatt det är ju så det ska vara. Det kan inte alltid vara bra med allting. Och ibland måste man få komma ut med sånt som faktiskt ligger och tär. Men tack vare min familj så är man stark och lycklig ändå. Men att komma tillbaka till allt gammalt är inte alltid så lätt det heller. Man tror att skillnaden ska ges och att det ska bli bättre, men istället så blir det tvärtom. Detta kan ju bara vara en period och man kan ju ta saker med allvarligare än vad det egentligen är. Men idag är det en sån dag. En dag man faktiskt funderar på bekantskaper. Man tycks även känna att det är så rätt med vänner i flera år, så fel det kan bli. Men jag tänker köra mitt eget race ändå.. Har så mycket planer med mitt liv. Och min sambo har verkligen lyckas i denna lilla stad, är så enormt lycklig för hans skull. Han och Halie ger mig så mycket energi så det går inte att vara olycklig med dem. Och att Halie kom in i vårat liv gav en livslust och fick mig att inse en hel del.
