Allt gick bra och min lillebror fyllde år och där efter så ringde gammel farmor. Min morfar hade fått kramper och var påväg in. Jag och mamma for direkt in och där låg han och först såg han ut att må ganska bra. Två av mina morbröder kom dit med. Han fick ett rum och helt plötsligt ser jag hur han tittar snett mot mig och börja krampa precis som epelepsi, jätte obehagligt och rädd blev man. Vi fick sitta kvar då hans kramp avslutade av sig själv. Men redan någon minut efter så krampa han igen. Kände hur tårögd jag blev men höll allt inom mig. Efter det så gjorde dom koller och han ligger nu kvar där. Känns som att de är nära nu, men är så himla ledsen. Trots at jag haft lite kontakt med morfar nu så älskar jag honom..

Men det härliga var att han var pigg nog att få veta hur det gick för modo, och tur dom vann det gjorde han glad!