Det började med att jag och älskling la oss i sängen vid tolv och jag hade lite svårt att sova.. Varför visste jag inte då men min sambo somnade på sturt. halv sju på morgonen så kommer Halie in i rummet. Väldigt tidigt vaknade hon och det brukar hon inte göra då hon sover hemma. Kände just då hur ont det gjorde att ligga på sidan oavsett hur jag vred och vände på mig så kändes det jätte konstigt så jag gick upp för att kissa och precis efter jag kissat så känner jag hur det känns som att jag "kissar på mig" medvetet. Jag gick in till sovrummet och sa till Matte.. Jag tror att vattnet gick. Lite chockad var jag men visste ju inte om vattnet hade gått. Så jag ringde min mamma och hon bad mig ringa till förlossningen.. Berättade läget och de tyckte jag skulle komma in och helt plötsligt då jag la på så gick vattnet ännu en gång och där med började jag känna riktiga sammadragningar som gick över till värkar. Jag skyndade mig över till min brors kompis lägenhet för att väcka upp honom så han kunde ha Halie. Då dörren öppnades så gick vattnet ännu en gång, började känna att det blev brådis nu särskilt då värkarna kom tätt emellan. Min bror gick över jag och sambon åkte till Svedjeholmen för att hämta mamma och min syster. Min syster skulle hjälpa min bror att ta hand om Halie och mamma följde med på förlossningen. Jag hade väldigt ont i bilen och alla gupp kändes som rena mordet så jag var inte på ett topp humör i bilen. Väl där så parkerar sambon bilen och mamma hämtar rullstol så åkte vi upp. Direkt då jag kom in så fick jag börja med lustgasen och de tog på mig en ctg men värkarna blev så intensiva så de tog ur den och kollade hur öppen jag var. Var öppen 4 cm.. Valde att ställa mig upp under värkarna och använde bara lustgasen.. Började kännas att jag ville ha ryggbedövningen.. De kollade igen hur öppen jag var och var då öppen 4 1/5 cm.. Fick invänta en stund på han som skulle ge mig det och då han kom hade jag fruktansvärt ont och särskilt då jag fick ligga ner. Han var nästan klar och skulle precis dra in värkan i sprutan då plötsligt sköterskorna sa att de var tvungen att kolla mig för bebisen visade tecken på att inte må bra. Helt plötsligt var jag helt öppen och de fick avbryta. Så jag fick inte ryggbedövning och kände paniken i mig och tänkte "hur ska jag klara detta?" Men beslöt mig för att tänka på andningen och ha lustgasen som min bästavän. De hade även problem att få in drop på mig den gick sönder hela tiden. De försökte i säkert över timme med att hålla det fast. Men i slutändan så fick bebisen några plattor på huvudet istället. Jag började små krysta men kände inte den riktiga krystvärken. Så de bad mig att inte krysta på en stund.. Men jag började känna hur hårt krystvärkarna blev och sedan var det dags att börja krysta på riktigt. Det var jätte svårt för jag kände ju inte det riktiga krystvärken så då jag krystade kändes det som inget hände. Hade någon hinna som var ivägen men i slutändan så fann jag hur jag skulle göra och började då krysta mellan himmel och jord, har nog aldrig krystat så hårt. De fick klippa upp mig lite då de såg hur stort huvudet var. Efter det så kom han bara ut och vilken känsla det var.. Smärtan var borta. (Klockan var 11.54) Jag hörde hur sambon sa "det är en pojke". Såg bebisen snabbt och hörde bara ett litet tjut så de fick gå iväg med honom till ett annat rum.. Men jag kände mig faktiskt inte orolig min känsla sa att han var okej. Medans de gått iväg så började jag krysta ut moderkakan som vägde 700 gram, en riktigt stor en och de började sy mig lite. Precis då började jag känna eftervärkar som gjorde riktigt ont.. Fick lite smärtlindring och sen kom min sambo in med honom bärandes i famnen.. Jag fick honom direkt och känner hur lycklig jag var.. Äntligen var han här hos oss. Efter de sytt mig så fick vi sitta ensamma inne i förlossningssalen i 3 timmar. Det blev helt plötsligt fullt upp på förlossningen så vi blev som lite bortglömda. Vi var båda överrens om att han skulle heta Eddy vi tyckte direkt att han liknade en liten "Eddy". så det gick lika fort att bestämma hans namn som Halies namn. Till slut kom de in och vägde honom och blev då chockad över att höra att han vägde 4290 gram och var 54 cm lång. En riktig bjässe, inte så konstigt att han var svår att krysta ut tänkte jag då. Efter det fick jag duscha och testa kissa.. Det gick bra bara att det var så obehagligt med allt blod som forsade ur, jag hatar blod.. Dessutom kände man sig så himla tom. Som att jag inte ätit mat på över tre veckor. Men en dusch på det var riktigt skönt. Efter det så gick vi över till BB och där bestämde vi oss för att vi ville hem. Jag fyllde ju år och kände att det skulle vara mys att få fira födelsedagen lite hemma. Så vi bad om att få åka hem redan samma dag. De gick bara det att vi var tvugna att vara där 6 timmar först. Så vi satt där och kunde inte alls somna så mycket som hade hänt. Det kom även in en trevlig kvinna som nyss fött. Hon såg ju ut att må så himla bra och det var hennes fjärde barn.. Hon tyckte lite synd om mig som hade så mycket eftervärkar. Hade gärna bytt med henne. Men vi snackade nog några timmar tills doktorn kom för att titta på Eddy. Allt såg fint ut och efter det fick jag ta en spruta eftersom att även Eddy hade positivt i blodgruppen. Jag är ju negativ. Sen var vi färdiga och där ute satt lilla Halie och mamma och väntade på oss. Halie sov med vaknade då vi kom hem. Hon var väldigt trött och fattade inte alls vem Eddy var. Så vi la henne direkt och sedan åt vi lite tårta och pratade hemma hos oss. 

Kan ju säga att att jag är mer nöjd över Örnsköldsviks förlossning ochh BB än Umeås. Alla var så trevliga och duktiga på information. De satt och prata med en länge och brydde sig. I Umeå var det bara rörigt med allt. Är även nöjd över att jag klarade av att föda Eddy utan bedövning. Och måste tacka min snälla sambo som stöttade mig på det bästa sättet och även min mamma som fanns där vid min sida och som tagid hand om Halie.. Och ett tack till mina syskon som tog hand om Halie medans jag födde.