Det gick jätte bra och nu kan man vara lugn..Hjärtat, hjärnan, kroppen och ja allt såg bra ut och precis som det ska. Jag frågade även lite spontant om hon kunde se "väl" vad det var för kön bara för kul och för att se om det var menat att det skulle bli en "surprise" vilket det får bli..Bebisen ville inte visa sitt kön så det är ju rätt kul att det blir en överraskning ännu en gång. Vet att jag sa till er att vi absolut inte skulle kolla men om hon var 90 % säker så hade vi nog velat veta. Men det blir ju ändå som vi sagt. Fick även med fyra ultraljudsbilder som jag lägger ner här nedan. Fick lite bättre profil på Halie men man ser vår lille denna gång med. Men tycker de se väldigt olika ut på sina ultraljudsfoton, det är ju lite kul :)

Bebisen ligger nedåt

Bebisen ligger nedåt i profil

Bebisens fossingar

Bebisen uppåt i profil

Bebisen uppåt

Vecka 19

Kroppen: Nu börjar du komma halvvägs genom graviditeten. Det kan vara bra att reflektera över sin livssituation och det som ska komma. Tanken förändras från ”nu är jag gravid” till att ”nu väntar jag barn”.

 

Blodvärdet sjunker och barnet behöver mycket järn. Nästan alla gravida kvinnor behöver ta järntillskott. Blodtrycket kontrolleras regelbundet på barnmorskemottagningen. Det är vanligt att det sjunker lite, eller stannar på samma nivå som tidigare. Om blodtrycket går upp kan det vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition.

Fostret: Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

 

Träningstips

Ta gärna promenader, simma eller gympa i den utsträckning och takt som känns behaglig. Cykling är också bra, det stabiliserar bäckenet. Du kan även träna upp samarbetet mellan nerver och muskler i bäckenet genom knipövningar. Dra ihop musklerna i bäckenbotten, mjukt men kraftfullt och håll sedan kvar så länge du kan och släpp sedan efter. Upprepa några gånger. Genom att man lär sig behärska bäckenbotten så underlättas förlossningsarbetet och gör att du snabbt kommer i form efteråt.

Du har 153 dagar kvar till beräknad förlossning

En ny vecka har kommit och idag görs även ultraljudet som ni redan har förstått.
Den här veckan har varit hektisk och har haft svårt med att känna hur det egentligen har gått så jag gör ett försök. Sparkarna är som sist jag känner lillen oftast då jag sitter ner eller ligger ned och det är superduper mysigt. Har inga jobbiga symptom ännu, men har känt av lite halsbränna korta stunder så vi får väl se om det blir som med Halie. Dom var riktigt jobbiga och inget hjälpte. Andfådd att gå i backar känner jag av väldigt väl och yrsel då jag står i bussen vilket jag måste göra varje morgon.. Så jag får ta djupa andetag så jag inte svimmar, vilket jag är rädd för att göra. Flera morgonar har jag upplevt nära till att svimma. Men annars är magen väldigt rund och växer med och mer dag för dag, jag gillar magen och att den syns väl. Och nu får vi se på ultraljudet om lillen mår bra. Och till er som undrar så ska vi inte kolll könet vad jag vet hittills. Sen om det råkar synas så är det ju så. Men ni får veta hur allt gick till då jag kommit hem. 14.45 gäller det ;)

 

Kroppen: Vid den här tiden gör man den första ultraljudsundersökningen. Ofta är det först nu som du på riktigt kan ta till dig att ett barn faktiskt är på väg. Ultraljud görs för att bättre veta när barnet kommer att födas. Barnmorskan visar hjärnhalvorna, magsäcken och det lilla hjärtat som slår snabba slag. Huvudet och lårets storlek mäts, med hjälp av dessa mätningar kan man på ett mer exakt sätt beräkna födelsedatumet. Man tittar även på läget på moderkakan.
Du vet nu, så exakt som man kan komma, när du är beräknad att föda. Det blir ändå bara en riktpunkt, du kan föda inom tre veckor före och två veckor efter detta datum utan att det räknas som onormalt. I regel är detta en period när du mår bra och trivs med din graviditet.

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölks

Gick in i vecka 17 igår!

Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.

Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre.

Det har jag känt i cirka 1-2 veckor nu, men nu ikväll känns dom mer och särskilt då jag ligger ner. Det är ju en sådan underbar känsla och att man ska uppleva det ännu en gång är helt otroligt. Det känns så levande nu på något sätt. Och bara av att känna en liten spark gör att man vet att den vuxit.. Så plutten i magen förgyllde min kväll. Tänker nu ordna lite inför imorgon och sedan ta mig en natts sömn.. Imorgon börjar skolan igen!

Idag stiger jag in i en ny vecka vilket känns bra och skönt, närmare ultraljudet nu. Men denna gång njuter jag av att vara gravid också. Det går ju så fort sedan är pyret ute ur magen. Till er som undra så ska vi inte kolla könet. Det var ju så mäktigt att inte veta vad Halie skulle bli så vi gör detsamma denna gång. Men sen om man råkar se på ultraljudet är det inget att göra åt. Men det är inget vi ska kolla upp i alla fall. Fotona på magen la jag in igår kväll så det får bli vecka. 15´s foton. Men tänkte istället slänga in lite skillander på mig sen några veckor tillbaka. Tyvärr har jag ingen mag bild på mig precis innan. Så det blir från då magen syns helt enkelt.

Från vecka 12-15.. förlåt om dom två första är åt olika håll men hade inget åt samma. Ska bli bättre på det där.

Ja, som ni alla andra så har ni sett att jag är gravid igen, tredje gången. Och vi väntade även nu ett tag med att berätta. Egentligen så skulle vi vänta enda tills ultraljudet ska göras  21 februari. Men min mage har blivit så pass stor att det varit svårt att dölja det så vi bestämde oss för att säga det ikväll till resterande. Så nu vet ni. Är i vecka 15 imorgon. Och allt hittills har gått jätte bra och fint. Och det var ju inte så längesen jag fick missfallet. Jag blev gravid två veckor efter missfallet, vilket jag inte var beredd på. Så först trodde vi bara att det var positivt på testet för att jag fått missfall innan så jag fick åka in och göra blodprov några gånger och gyn. Till sist fick vi se pyret och ett hjärta som slog, så gravid var jag och glad blev vi. Så nu hoppas vi på allt mellan himmel och jord att pyret stannar tills den är redo att komma ut. Tog några foton idag som kanske inte blev så bra, men här har ni dem i alla fall.

 

Hur mår jag?
Mycket bättre nu än då. Tänker på  detminst en gång varje dag men det gör inte lika ont längre och paniken har lagt sig. Tänker mer såhär nu "det var fel på fostret". Skönt att allt blir så lättare då tiden går. Vår nummer två ville inte fullfölja, men det kanske vår näste vill. Måste tänka positivt nu och planera ännu mer i mitt liv, då känns det bra.

Halie min älskade dotter, du ger en livsglädje, tack vare dig så ser jag mitt liv som världens underbaraste. Skulle inte vilja leva ett andetag utan dig.. Jag har ett hjärta som är utanför min kropp nu som jag måste ta väl hand om. Och om två dagar då är du ett lille vännen, ÅH vilken underbar vecka och helg det kommer att bli nu. Ser fram emot allting faktiskt.

Sitter hemma hos min mamma nu och Halie sover i vagnen. Så passar på att surfa lite medans. Trots sorgen så känner jag mig så kry i kroppen. Är inte på dåligt humör, ingen oro, inte ont osv. Halie ser det och är så glad idag. Om man ändå sett det tidigare så. Men man ska väl aldrig anklaga sig själv. Men lätt att man tänker i den banan ändå. Ibland då jag tänker på det känns det overkligt. Så det blev inget vår barn i år. Men vem vet kanske ett höst/vinterbarn? om detta barn inte var firskt nog att vilja fortsätta så kanske nästa gör det. Med tiden lär det märkas. Men tänker inte ge upp efter det här. Jag och min sambo ska jobba på ett till barn. Och det blir ju inte en ersättare heller. För i tankarna kommer alltid det här som var i magen fortsätta. Men livet måste även fortsätta för oss. Deppa man ner sig så kommer man inte långt. Jag tänker bevisa och vara stark och prata mycket om det. Och har ju min familj och med det så klarar jag ALLT!

Nu vaknade min solstråle upp så jag tänker snart ge henne någon lunch och umgås lite med brorsan och mamma. Sedan går jag väl över till mig vid middagstid.

För er som inte sett det tidigare så är det såhär ett uteblivet missfall ser ut.

Det var det jag fick!

Har nyss vaknat o har en liten tjej som kryper hej villt här hemma och är på ett väldans bra humör. Jag själv tänker lite på igår och tycker allt gått så fort. Tomt är ordet jag kan finna, men med tiden ska det väl gå bättre. Det är aldrig för sent att få ett andra barn som är friskt och det kommer vi nog ha sinom tid. Det som nyss är borta från magen kommer alltid finnas i våra tankar. Men för att kunna gå vidare måste man tänka att det inte var friskt och därför stötte kropper bort det, eller mja inuti. Det är tungt, men era fina kommentarer har gjort mig starkare och min familj som är så stöttande gör också det hela bättre. Jag är så glad att jag har Halie, att det inte hände med mitt första barn. Hon ger mig sådan livsglädje att det är svårt att deppa i hennes närvaro. Hon kommer att få ett syskon som är friskt, det vet vi.
Drömde mardröm inatt och skrek "jag ser dig inte" så jag väckte upp både min sambo och Halie. Sambon vart i chock i typ svimmade av att jag skrek så högt. Jag brukar aldrig skrika i sömnen. Är förvånad nu då min sambo berättar det! Måste bero på missfallet.

Idag så ska jag bara ta det lugnt och kanske hälsa på mamma en sväng. Ska ju ta det lugnt i några dagar nu. Och min sambo jobbar 24 timmars passet, så han får vi se imorgon. Men nu ska jag ge min busunge lite gröt.

Jag pratade med min mamma i telefonen och gick snabbt in på toaletten för att kissa. Och rätt som det är så ser jag lite torrt blod i trosorna och blir lite chockad. Lägger på luren och googlade och läste att det kunde bli så om man nyss haft sex eller ska ha sin mens vid det tillfället. Men inget av det stämde in på mig. Pratade med min mamma igen och hon tyckte att jag skulle ringa till bm imorgon, så det vara bara att lägga sig och sova.

Jag var hemma med Halie ensam för att min sambo jobbade.
Jag ringde växeln åtta och fick vänta en halvtimme tills bm öppnade och ringde då halv nio och väntade 20 minuter innan dom satt på telefonen och då dom väl gjorde det satt jag i kötid i 20 minuter till tills jag kom fram. Jag berättade för bm att jag fått lite mens och var orolig då det aldrig hänt så med min första graviditet. Hon sa att det var helt normalt och jag kunde avvakta lite. Men jag sa att jag verkligen ville kolla upp det. Så tillslut sa hon att en specialistläkare skulle ringa mig under dagen. Så efter samtalet donade jag på med Halie här hemma och redan  en timme efter så ringde hon upp och gav mig genast en tid dagen efter klockan 14.15 på sjukhuset i stan.

Min sambo var ledig så han följde med mig in. Det gjorde även min mamma som körde oss och Halie. Medans vi satt i väntrummet så gick mamma och Halie iväg till min morfar som ligger på sjukhuset. Och vi satt där nervösa för att se om det var något fel med fostret eller ej. Jag var så nervös att jag darrade hela jag. Läkaren var sen, 20 minuter. Men sedan kom en äldre man och vi pratade innan om allt, innan han påbörjarde en gyn ulltraljud. Jag var så nervös. Även för att klä av mig. Vilket var första gången jag gjorde ett sådant. Tog av mig byxorna och trosorna inne på toaletten och sedan var det dags. Vi alla kollade på skärmen men såg inte riktigt tills han bara avslutade allt och sa att det inte fanns några hjärtljud. Och jag kände mig alldeles gråtfärdig i ögonen. Trots det så frågade jag vad som menades med det och han sa " jag tänker inte spekulera mer i det, så det som händer nu är att du får en ny tid och som du vet kan "naturen ha sin gång. Och händer det något nu där hemma får du höra av dig". Vi gick ut därifrån och då kom tårarna som jag försökte torka bort. En annan läkare gick förbi och gav mig papper att torka av mig på, men grät bara mer då och fick lov att ställa mig upp och gå runt lite. Sedan kom han tillbaka och jag fick min nya tid som skulle vara om en vecka exakt. Och då han såg hur ledsen jag var så gav han oss inte ultraljuds bilden och vi begav oss iväg. Min sambo gick till mamma och Halie och hämtade snusdosan jag tog en och fick sedan gå utevägen för att få luft och få bort all gråt jag hade. Vi kom hem och det var blandade känslor. Var fostret död, eller var det så att jag var tidigare än väntat och man kunde inte se? men jag trodde mer på att ett missfall skulle komma..

Denna dag var jobbig. Började blöda lite mer men ändå fattade jag inte vad som hände. Skulle jag gå såhär tills på torsdag. Eller bara vänta på ett missfall här hemma. Det var jobbigt att ta hand om Halie för jag mådde inte alls bra. Min sambo jobbade sitt 24 timmars pass. Jag hade turen att min mamma tog Halie vid två och lät mig vila och kom sedan tillbaka med henne då hon skulle sova. Mer än så hände inte denna dag. Jag la mig i sängen med oro denna kväll med.

Min sambo kom hem åtta på morgonen och jag sov vidare medans han tog hand om Halie. Vaknade vid elva och gick direkt till duschen. Efter det så fick jag jätte ont magen och fick lägga mig på sängen, och började gråta av smärta. Jag ropade efter min sambo som kom med alvedon och vatten. Sedan smsáde jag min mamma och sa att jag hade ont. På 3 minuter var hon här. Och hon sa att jag skulle ringa ambulans men jag vägrade och istället så ringde jag sjukvårsupplysningen. Jag berättade hur allt låg till och berättade om kollen som jag var på i torsdags och hon tyckte att det var konstigt att inte läkaren spekulerat i det om fostret inte hade några hjärtljud. Men bad mig åka in på akuten och att hon skulle skicka dit anteckningar till dem. Jag och min sambo åkte in med hans polare och vi satt i väntrummet i cirka 3 minuter sedan kom en och hämtade oss och gjorde lite koller men allt såg bra ut. Och sedan hamnade vi i ett annat rum där en jour skulle komma. Det gick ganska snabbt så kom hon. Vi gjorde gyn ultralljud och jag kände hur det forsade och hon såg att fostret inte hade hjärtljud och sa att det var ett missfall inuti mig som inte kroppen stötte ut. Hinnan var fortfarande hel. Så hon frågade oss om jag ville ta tabletter hemma och efter det åka in igen och kolla så fostret kommit ut och göra en eventuell skrapning eller vara kvar och göra en skrapning. Vi valde det andra förslaget. Och hon frågade då jag senast åt och jag sa. "igår". Hon såg försvånat på mig, ojdå! Men tur var väl det fick ju då göra operationen samma dag. Så vi gick upp till avdelningen där jag skulle få vara. Först ville dom ge mig tabletter i slidan två styckna och en smärtlindring. Men rätt som det var så kom hon senare in igen och sa att jag kunde åka ner till operationssalen direkt. Jag kände hur rädd jag blev.. "jag har aldrig blivit sövd inte ens operera mig. Dom styrde mig i sängen ner mot operationen och jag kände hur jag höll in mina tårar. Jag var så rädd nu. Hur skulle det kännas? Väl inne så pussa min sambo mig hejdå och där var jag inne bland massor av läkare av olika slag. Fick drop och sedan lukta in sömnmedel och somnade inom 7 minuter. Vaknade sedan av att jag låg på iva och var alldeles yr och inget minne av att dom vart där nere på mig. Där fick jag ligga i en timma. Tänkte massor på vad som hänt och att jag nu var ogravid och nu fanns inget foster i mig längre. Efter en stund så fick jag trycka på knappen då kom någon in och jag sa att jag var super kissnödig. Gick på toaletten och blodet forsade lite, blev lite skakis. Och sa det då jag gick ut dom sa att det inte var någon fara. Fick åka upp till min sambo igen och fick fortfarande ha drop då jag hade så lite blodscoker i kroppen. Hon som hade hand om mig fråga om jag ville ha mat eller något att dricka. Så jag tog en loka och sedan fick jag en spruta till för att jag är rh negativ. Och där efter fick jag tre piller hem om jag skulle få ont och vi kunde åka hem igen. Sitter här hemma nu och det var några timmar sedan nu. Och har vanlig mens igen och nu finns inte fostret kvar, känner mig sorgsen idag. Men jag försöker tänka "det här gjortde oss stark".

Kroppen: Det syns fortfarande inte att du är gravid, men du kan känna det mycket tydligt. Den trötthet som många känner är ett tecken på att man ska ta det lugnt. Vissa kan känna sig svimfärdiga om de tvingas stå upp en längre tid, till exempel på bussen. Det beror på att blodtrycket är lägre.

Fostret: Huvudet är nu rundare och ögonlocken är tydligare, de har redan öppnats och kan slutas vid beröring. Händerna kan också stängas vid beröring. Nu är fostrets alla viktiga organ i stort sett färdiga och ska bara växa i storlek. Ännu kan du inte känna att fostret rör sig, men vid ett ultraljud kan man se rörelser.

Känner mig tjock, har mage som ser ut som en gravmage. Men är både löst och hårt. Så ogillar magen just nu, men det kommer ju ändras =) Jag har fortfarande jobbigt humör men går bättre nu än tidigare. Känner mig inte så hungrig och blir svimfärdig vissa tillfällen. Men det positiva är att jag inte har några smärtor och inte alls lika orolig som med Halies grav. 1 vecka till sen är tiden förbi dom flesta missfallen!

Kroppen: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.

Alla kvinnor som fyller 35 år inna

n barnet föds erbjuds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet b

 

estår av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.

Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

 

ÄNTLIGEN, NU HAR JAG ETT FOSTER I MAGEN :)

Stämmer ju med mitt tidigare inlägg.

Kollade nyss på "Elvis i glada hudik" åh herregud vilka underbaringar. Särskilt ICA JERRY! Sten cool man!

Ja nu är det endast tre veckor kvar tills man inte behöver känna säg lika orolig. Som vanligast om något ska ske så är det inom dom närmaste 12 veckorna. Men visst kan ju hända vad som helst ändå.

Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.

Det här händer under inskrivningssamtalet:
Du träffar din barnmorska som kommer att följa dig under graviditeten. Hon kommer att ställa en del frågor om hur ditt liv sett ut tidigare, som eventuella sjukdomar, läkemedel och din sociala situation. Hon kommer att upprätta en journal där allt som händer under graviditeten dokumenteras. Du får information om fosterdiagnostik. Om det är första barnet eller något speciellt med din graviditet erbjuds du ett läkarbesök.
Barnmorskan tar en del prover, som blodtryck, urinprov och äggvita och blodsockerprov.
Din partner är välkommen att följa med vid varje besök. Det är viktigt att du trivs med din barnmorska, om du inte gör det kan man be att få byta till någon annan.

Tack för alla gratulationer på facebook. Verkligen kul att folk kan lägga energi på att skriva ett grattis. Det gör en glad. Det är så skönt att äntligen kunna berätta ut det. Som jag har hållt det inne. Men nu tänkte jag dela med mig av den till er alla. Vilket känns kul och skönt. Så glöm nu inte att kolla min blogg så ni kan hänga på och läsa om hur mitt liv är som mamma till Halie och ännu ett till i magen :)

11 oktober så ska jag skriva in mig och det är ju inte alls länge kvar och efter det blir det ultraljud, som vi längtar här hemma. Och graviditeten går bra. Om man bortser från min humörsvängningar. Är så arg ofta. Men tur min sambo vet varför. Så mina hormoner flöder ut för fullt här hemma. Även för min mamma imorse. Ja hon var nog lite less på mitt "humör" där på morgonkvisten. Men tur dom inte varar så länge. Ni ska bara veta hur lycklig jag blev då vi upptäckte att jag var gravid. Ska berätta hur allt gick till senare..

En underbar känsla att få uppleva det här ännu en gång.
Jag är så lycklig och glad att det finns ett syskon i magen till Halie.
Och att få bilda en familj och utöka oss.
Jag längtar tills jag kommit längre i graviditeten och vet att lillen där i vill stanna där alla dessa veckor och komma ut färdiggräddad. Det här ska bli en rolig och spännande vinter. Få sitta på julafton med Halie som öppnar sina julklappar, en underbar sambo och en liten bebis i magen som sparkar. Kan inte bli bättre än så just nu.