Den började redan 26 oktober då jag vaknade att sammandragningar och kunde inte sova vidare. Dom var inte alls så hemska men steg ju mer med dagen. Jag rörde på mig, gick på pizzerian, dansade dansmatta och höll på med tvätt. För vi båda ville ha ut Halie nu. Mot kvällen blev dom mer täta och kändes mer och mer. 3 minuter emellan och sedan ville jag in. Men innan det så åkte vi iväg och köpte en bilbarnstol. Och där i bilen satt jag i värkar. Minns att jag pratade med min mamma som tyckte jag var lite dum som åkte och handla bilbarnstol mitt i mina värkar. Men så var det och sedan åkte vi in och jag fick ctg på mig och helt plötsligt tyckte jag att värkarna inte alls var lika kraftiga som innan så hon gjorde ett gyn på mig "första gången jag gjorde den med". Obehaglig känsla. Men helt plötsligt sa hon att jag öppen 3 cm, jag blev nästan chockad och tänkte "oj snart är hon här". Vi gick ut till vår chauför och sa att vi blir kvar och jag ringde ett samtal till min mamma och berättade. Sedan kom vi in och jag tog ett bad och min slempropp gick och efter det så la jag mig i deras säng. Fick sådanna värkar att jag bosatte mig där under hela förlossningen. Ville inte alls upp och gå där mer. Jag blundade hela tiden, så gör jag alltid då jag har ont. Sedan bad jag om att få epidural för jag hade så ont. Det tog 1-3 timmar innan han kom och gav mig. Där efter jag fick den så tittade jag och kände hur enkelt allt blev. Men bara 20 minuter sedan började jag trycka automatiskt och sa "det trycker jätte mycket nu" dom sa "nu är det dags att föda". Tre-fyra krystvärkar och sedan var hon ute 02.52 - 27 oktober "bf datumet". Att föda var nog lättare än jag trott, värkarna var nog värsta biten. Jag hörde ett gnällande och sköterskan visade upp henne och sa "ser du vilket kön det är?" kille sa jag direkt. Nej titta mer noga "en TJEEEJ" och jag upprepade det säkert 15 gånger jag var så lycklig att jag fick en tjej. Hon las på mig direkt och smatidigt sydde dom mig, sprack ju. Vågade inte röra henne så jag såg inte riktigt hur hon såg ut först. Men lycklig var vi, inga tårar kom vilket förvånade mig, jag som är så känslig. Men jag var så slut på att det inte ens orkade komma ut en tår. Ringde min mamma 10 min efter och berättade allt. Det var nog den enda jag orkade att ringa till var så trött. Sedan tog Mattias henne och jag fick se hur vacker hon är. Och han tog på henne sina första kläder och jag bara "log". Underbar känsla. Sedan bad dom mig ta en dusch och även att jag skulle försöka kissa för att dom ville veta att jag kunde göra det. Gick super men det var obehagligt. Sedan blev jag skjutsad i rullstol till BB avdelningen där jag lämnades i ett rum med tre andra och jag bad Mattias åka hem och sova nån timme. Själv så sov jag typ ingenting. Visste inte alls hur jag skulle betee mig då Halie grät. Hon greppade som inte tag i bröstet heller. Tre timmar senare var det väckning på BB och där satt jag och väntade på att nån skulle komma till mig. Mattias hann komma före någon pratade med mig. Först kom en stressad bb sköterska in och sa att jag ska ta en spruta för att Halie var positiv och jag är negativ. Sedan berättade jag att jag otrivdes där jag var och hellre ville hem. Hon sa att det inte gick för läkaren hade åkt hem. Men erbjöd ett rum som för tillfället var tomt. Så vi gick in dit och vi allas sov tre timmar till. Åt knappt mat för jag var inte alls hungrig. Utan behövde mest sömn. Under natten var jag där själv med Halie och hon skrek mest om nätterna så jag bad dem ta henne. Jag behövde verkligen få sova. Gjorde vad som helst för att dom skulle ge henne ersättning under natten så jag fick bli pigg. Men dom kom ändå in med henne var 3e timme. Och ja det gick inte så bra. Dagen efter kom Mattias igen och amningen funkade sådär och dom ville jag skulle stanna. Men jag ville hem och sa att det kommer funka bara jag får komma hem. Jag åkte hem på eftermiddagen och amningen gick mycket bättre då vi fick åka hem. På hemvård så såg dom att Halie hade lite gult i sig, men hon slapp solning och det gick bort av sig själv. Och därefter fanns det aldrig några fel eller hinder. vi fick ett friskt barn :) vi är lyckligt lottade som har henne!

3615 gram
50 cm lång!

Betyg på förlossningens personal i Umeå: 10 poäng dom var jättre bra men ett litet minus på han som gav epidural var så sen.
Betyg på BB personalen i Umeå: 1-3 poäng gillade inte alls att vara där. Dom var för stressade och alla sa olika och jag ville bara hem och otrivdes där. Fick ingen vila alls. Den fick jag ta då jag kom hem! Sorgligt nog.