En person jag aldrig fick träffa var min farmor. Och det är nog den enda personen jag faktiskt skulle velat träffa. Allt gott jag fått höra, foton jag sett och avskedsbrevet innan hennes död. Det berör mig. Hon var så fin. Och jag undrar ofta hur det skulle varit om jag känt henne, skulle det vara mer annorlunda då? Halie fick ärva min farmors namn i mellannamn! Hon ska få föras vidare...

Jag kan ju ber ätta att min farmor tog sitt liv då min pappa var ung. Tråkigt men sant. Jag fanns i magen då hon valde bort sitt liv. Mamma och pappa skulle berätta det men hann inte. Hon lämnade efter sig ett brev som min pappa har. Det läste jag för flera år sedan, man blir rörd och ser hur kluddigt och slarvigt det blev mer mot slutet. Men jag ska läsa brevet igen nu då jag är äldre. Och denna gång kanske jag kan förstå lite mer av det hon menar i brevet. Har ni någon kär som ni aldrig hann träffa eller lära känna?