Har nyss vaknat o har en liten tjej som kryper hej villt här hemma och är på ett väldans bra humör. Jag själv tänker lite på igår och tycker allt gått så fort. Tomt är ordet jag kan finna, men med tiden ska det väl gå bättre. Det är aldrig för sent att få ett andra barn som är friskt och det kommer vi nog ha sinom tid. Det som nyss är borta från magen kommer alltid finnas i våra tankar. Men för att kunna gå vidare måste man tänka att det inte var friskt och därför stötte kropper bort det, eller mja inuti. Det är tungt, men era fina kommentarer har gjort mig starkare och min familj som är så stöttande gör också det hela bättre. Jag är så glad att jag har Halie, att det inte hände med mitt första barn. Hon ger mig sådan livsglädje att det är svårt att deppa i hennes närvaro. Hon kommer att få ett syskon som är friskt, det vet vi.
Drömde mardröm inatt och skrek "jag ser dig inte" så jag väckte upp både min sambo och Halie. Sambon vart i chock i typ svimmade av att jag skrek så högt. Jag brukar aldrig skrika i sömnen. Är förvånad nu då min sambo berättar det! Måste bero på missfallet.

Idag så ska jag bara ta det lugnt och kanske hälsa på mamma en sväng. Ska ju ta det lugnt i några dagar nu. Och min sambo jobbar 24 timmars passet, så han får vi se imorgon. Men nu ska jag ge min busunge lite gröt.