Sitter hemma hos min mamma nu och Halie sover i vagnen. Så passar på att surfa lite medans. Trots sorgen så känner jag mig så kry i kroppen. Är inte på dåligt humör, ingen oro, inte ont osv. Halie ser det och är så glad idag. Om man ändå sett det tidigare så. Men man ska väl aldrig anklaga sig själv. Men lätt att man tänker i den banan ändå. Ibland då jag tänker på det känns det overkligt. Så det blev inget vår barn i år. Men vem vet kanske ett höst/vinterbarn? om detta barn inte var firskt nog att vilja fortsätta så kanske nästa gör det. Med tiden lär det märkas. Men tänker inte ge upp efter det här. Jag och min sambo ska jobba på ett till barn. Och det blir ju inte en ersättare heller. För i tankarna kommer alltid det här som var i magen fortsätta. Men livet måste även fortsätta för oss. Deppa man ner sig så kommer man inte långt. Jag tänker bevisa och vara stark och prata mycket om det. Och har ju min familj och med det så klarar jag ALLT!

Nu vaknade min solstråle upp så jag tänker snart ge henne någon lunch och umgås lite med brorsan och mamma. Sedan går jag väl över till mig vid middagstid.

För er som inte sett det tidigare så är det såhär ett uteblivet missfall ser ut.

Det var det jag fick!