Varför ska sällskap och alkoholförtäring vara något man suktar efter vid vissa tillfällen. Skulle ut med en barndomsvän ikväll men något dök upp, nu är jag erbjuden att sällskapa med en annan barndsomvän. Och jag velar fram och tillbaka, min sambo kommer bli tokig på mig för först säger jag att jag ska ut och sen inte. Och nu vet jag inte alls vad jag vill. Jag går och får ångest över tanken att jag vill ut, samtidigt som jag tycker att jag är värd det. Så nu sitter jag som ett frågetecken här hemma medan barnen sover. (Halie har sovit i två timmar nu, OMG) Men ja ni ser väl hur det blir, jag lär ju uppdatera om det. Och till er som sitter där hemma och tycker att det är fel att gå ut om man ammar/har barn osv så kan ni bara hålla igen truten. För om jag ska försvara mig och ni vill veta så dricker jag mig aldrig för full och barnen är i bra händer,  ALLTSÅ med deras pappa. Och jag tror de klarar en kväll/natt utan sin mamma. Var bara tvungen att säga detta fast än jag går min egna väg trots vad vissa tycker och tänker. Jag är lycklig med mitt liv och mina barn och jag spenderar mina dagar med de dygnet runt och det trivs jag väldigt bra med. Men att få ta sig ut lite någon gång ibland ger även mig ny energi.. Men vi får se vad som övervinner ikväll.. En utekväll med en barndomsvän eller mys kväll med sambon, will see!