Igår så var det 1 år sedan jag fick "missed abortion" med nr 2. Kan än idag tänka på det. Men idag tänker jag positivt för hade inte det där hänt så hade inte jag haft min underbara son Eddy. Och jag skulle aldrig i mitt liv i världen kunna byta ut honom heller. Jag tror på ödet och har alltid gjort. Jag tror att allt har en mening och ju mer man får gå igenom ju starkare blir man som individ. Jag är tacksam för det jag har nu idag. Men missfallet kommer trots allt alltid bäras med mig och ibland undrar man.. Vad var det för kön? skulle det blivit annorlunda och vad var det som hände? Men det är något man alltid kommer att undra. Men jag har mitt svar och det är "Eddy". Det hände för att att Eddy skulle få en chans att få komma ut till oss.